En poetisk föreställning för hela familjen om visdom vi människor glömt.
Djupt, djupt nere i havet bor en flicka. Hon samlar på människornas glömda historier – allt har sjunkit till havsbotten som stenar. När flickan lyssnar på stenarna blir de lätta, de stiger mot ytan som bubblor. Med hjälp av ljus, skuggor och musik tas publiken med under och upp till ytan.
Berättelserna är inspirerade av olika väsen (yokai) från Japan och Sverige och framställs lekfullt och poetiskt, ackompanjerat av olika musikinstrument, främst av det traditionella japanska stränginstrumentet Koto. Instrumentet själv bär historien och visdomen. Musiken som kommer ut är som bubblor som flyter ut i rummet. Med hjälp av ljus, skuggor och musik tas publiken med under och upp till ytan. När ljuset slår upp på fondväggen får människornas glömda historier och visdomar liv.
Ett samarrangemang av Mix Musik och Barnens scen
På scen:
Lotta Sjölin: sång, berättande
Karin Nakagawa: koto